Godmorgon, Edwin
Hejsan allihopa..
Längesen man uppdaterade nu ju, men man har ju inte varit alltför pigg och haft allför mycket tid över till bloggen.
Förlossningen gick bra, jag förlorade inte så mycket blod, normalt att förlora var ca. 1 liter, jag förlorade 1/2 liter. Fick bara sy 5 stygn.
Men det tog tid dock, från första värken på morgonen klockan 6.00, till att bli regelbundna klockan 14.00, sedan vid 15.00 åkte vi in. Var öppen 2 cm.
Blev hemskickade, åkte in igen 17.00 efter att jag legat i badet och försökt slappna av. Vilket inte gick, trodde jag skulle dö, jag var då öppen ungefär 4 cm.
Fick en spruta i benet med något smärtstillande, hjälpte knappt. Fick sedan testa att ha en såndära TNS-apparat, fungerade lite, men efter varje värk var Andreas tvungen att höja styrkan. Sedan kom lustgasen fram, det var skönt. Riktigt skönt, lite obehagligt först. Kändes ungefär som när man druckit LITE för mycket.
Andreas testade att ta ett andetag, men han blev helt snurrig, och hans ögon blev helt rödsprängda. Haha.
Iaf låg jag där och andades, sen kommer jag inte ihåg så mycket mer. Fick ryggbedövning runt 1-2 på natten, den släppte runt 6 när krystvärkarna kom. Allt blev då skit jobbigt och jag kommer ihåg att jag trodde hela jag skulle delas på mitten, känns som att jag aldrig vill uppleva det igen. Men 7.59 kom vår lille son ut.
Helt perfekt, Andreas grät och jag låg chockad över att ha klarat av förlossningen, och undrade när smärtan skulle sluta, man hör ju att så fort bebisen kommer upp på bröstet slutar det göra ont. Men det gjorde det fortfarande, och det enda jag såg var en liten tjock skrattande kind på mitt bröst och en gråtande pappa. Men det var det bästa ögonblicket i mitt liv. och nu har jag en massa roliga saker att se fram emot. Våran lille Edwin.
Allt är hur mysigt som gelst, lite jobbigt ibland bara.
Som amningen, ont visste jag ju att det skulle göra, men SÅÅÅÅÅÅ ont, nää.. Så jag har varit hur nära som helst att ge upp.. Men som tur är har man en gullig pojkvän som stöttar en och pushar en, så jag köpte en amningsnapp, och det blev räddningen. Nu gör det bara lite ont.
Och inatt var det hur skönt som helst, han vaknade bara tre gånger och med ca 2-3 timmars mellanrum och ville ha mat. Sedan fick pappa rapa han lite och sedan somna han om. Han hade kissat jätte mycket en gång när ha vaknade också, halva han var blöt stackarn.
Nu ska jag kika vidare lite. Ha det så bra så får vi se när jag har tid med uppdatering nästa gång.
PUSS
Längesen man uppdaterade nu ju, men man har ju inte varit alltför pigg och haft allför mycket tid över till bloggen.
Förlossningen gick bra, jag förlorade inte så mycket blod, normalt att förlora var ca. 1 liter, jag förlorade 1/2 liter. Fick bara sy 5 stygn.
Men det tog tid dock, från första värken på morgonen klockan 6.00, till att bli regelbundna klockan 14.00, sedan vid 15.00 åkte vi in. Var öppen 2 cm.
Blev hemskickade, åkte in igen 17.00 efter att jag legat i badet och försökt slappna av. Vilket inte gick, trodde jag skulle dö, jag var då öppen ungefär 4 cm.
Fick en spruta i benet med något smärtstillande, hjälpte knappt. Fick sedan testa att ha en såndära TNS-apparat, fungerade lite, men efter varje värk var Andreas tvungen att höja styrkan. Sedan kom lustgasen fram, det var skönt. Riktigt skönt, lite obehagligt först. Kändes ungefär som när man druckit LITE för mycket.
Andreas testade att ta ett andetag, men han blev helt snurrig, och hans ögon blev helt rödsprängda. Haha.
Iaf låg jag där och andades, sen kommer jag inte ihåg så mycket mer. Fick ryggbedövning runt 1-2 på natten, den släppte runt 6 när krystvärkarna kom. Allt blev då skit jobbigt och jag kommer ihåg att jag trodde hela jag skulle delas på mitten, känns som att jag aldrig vill uppleva det igen. Men 7.59 kom vår lille son ut.
Helt perfekt, Andreas grät och jag låg chockad över att ha klarat av förlossningen, och undrade när smärtan skulle sluta, man hör ju att så fort bebisen kommer upp på bröstet slutar det göra ont. Men det gjorde det fortfarande, och det enda jag såg var en liten tjock skrattande kind på mitt bröst och en gråtande pappa. Men det var det bästa ögonblicket i mitt liv. och nu har jag en massa roliga saker att se fram emot. Våran lille Edwin.
Allt är hur mysigt som gelst, lite jobbigt ibland bara.
Som amningen, ont visste jag ju att det skulle göra, men SÅÅÅÅÅÅ ont, nää.. Så jag har varit hur nära som helst att ge upp.. Men som tur är har man en gullig pojkvän som stöttar en och pushar en, så jag köpte en amningsnapp, och det blev räddningen. Nu gör det bara lite ont.
Och inatt var det hur skönt som helst, han vaknade bara tre gånger och med ca 2-3 timmars mellanrum och ville ha mat. Sedan fick pappa rapa han lite och sedan somna han om. Han hade kissat jätte mycket en gång när ha vaknade också, halva han var blöt stackarn.
Nu ska jag kika vidare lite. Ha det så bra så får vi se när jag har tid med uppdatering nästa gång.
PUSS
Kommentarer
Postat av: Lina
Vad kul att de gick bra! =)
ja amningen gav jag med nästan upp, jag kan inte amma så mycket för de rinner inte som de ska, men jag försöker så gott jag kan iaf =) han får ersättning om mjölken inte räcker till =)
Edwin! så gulligt namN!! =)
PusskraM!!
Postat av: Diana
Va kul att läsa din berättelse!:)
Åh, va skönt att allt gick bra i slutändan!:)
puss
Postat av: ea
vad fint namn han fick :D
vad bra att det gick bra till slut och ni fick honom jätte söt är han!! <3
Postat av: Ela
Åå vad vacker han är =) måste verkligen komma och hälsa på er =)..
gud blev helt rörd av din text =) började att gråta :)
Älskar er <3
Postat av: Nicole - 18 år och ensamstående mamma till Thilian <3
det dära har ni gjort väääligt bra du elsie :)
säger bara ; ta vara på tiden nu när han är liten, den springer i väg kan jag tala om :D :P
ha det så bra så hörs vi :D
lycka till :)
Trackback
