Idag, 18 November, hände något som fick mig att börja gråta. MIN SON VÄNDE SIG OM! Rygg till mage. Tittade ner när jag bytt blöjja, pratade med Lina, och på två sekunder då låg han på magen, han fattade ju inte grejjen med armen. Jag blev så lycklig så jag vände tillbaka honom så han fick aldrig försöka med armen heller. Han hjälpte ju till lite med att dra handuken som låg under hans huvud. MEN ÄNDÅ! Mitt lilla hjärtegull.

Idag skulle vi ju på föräldragrupp, ville så gärna dit ju. Tycker om att träffa andra men bara för detta har han ont i magen och är jätte ledsen. Då är det inte så roligt att vara där om han ska vara ledsen!

Hoppas att Andreas kommer hem snart. Nu ska jag käka lite nudlar, orkar inte göra något redigt. Man vet aldrig när Edwin blir ledsen igen. Just nu ligger han och halv sover. Och nu vaknade han.