jag måste få skriva av mig lite.
jag tror jag blir tokig, tokig på att ha en kille som aldrig lyssnar och tror att man kan göra precis som man vill och lämna hemmet precis som man vill och komma tillbaka hur sent på natten som helst. verkar ju verkligen inte som att han förstår att han har en flickvän som väntar hans barn iaf. han borde ju fan förstå att man inte orkar vara ute hela nätterna och definitivt inte vill. och för att jag inte vill betyder inte att han ska få göra precis som han vill. onsdag+torsdag kom han inte hem förrens jag hade hunnit somna, runt 23.30. ikväll så ville jag åka hem tidigare för alla skulle endå till växjö och det händer inget roligt där endå, kostar bara massa pengar och köra runt. så han sa visst, jag kommer till dig så åker vi hem. men nej, ingen kommer och man ringer och skriver, sen efter ett tag så ringer jag, "ah men jag är på väg in till stan nu". snacka om att man blir galen eller. sen tre helger sen jag fick körkort har han kommit hem tidigast 4.00 på natten och det är sen 1april. så tycker inte jag att man behandlar en flickvän som är gravid. jag kanske är himla känslig just nu. men jag vet att jag ALDRIG skulle få vara ute längre än till 01.00 med mina kompisar och supa som ett svin och komma hem och tycka att han är barnslig sen. när ska han förstå, jag kommer ju inte klara av att ha det så här länge till. det får han ju faktiskt förstå, men han tar ju aldrig mig på allvar när jag ska prata med honom. jaja är typ det han säger. han kan ju inte enns fråga mig om jag vill vara med honom, nu när han åkte in hade han åtminstone kunnat ringa innan och fråga om det var okej att han åkte in och om jag ville följa med, ÄVEN OM JAG SKULLE TACKAT NEJ! .

det är inte bara mina hormoner som spökar nu för att jag är gravid. för han har blivit skit konstig mot mig. jag mår inte bra utav det och jag tror definitivt inte min lilla bebis gör det. vi får se hur det blir. ska försöka vara vaken till han kommer hem och prata allvar med honom.